doublifer

det visade sig att den här gamla gräsklipparen behövde startas igen. men inte här. utan... nej, förresten.

Jag stod bakom en stor glasvägg. Framför mig stod Carl-Henric Svanberg. Vi såg när ett gult tegelhus med en Bonnierlogga vickade över ända. Carl-Henric bröt samman i gråt och sa ”jag skulle aldrig ha låtit det hända”, vände sig om till vad som såg ut att vara Michael Trescow och grät floder i hans famn.

Skum dröm. Feberdrömmar kan vara sådana.