Jag gjorde ju likadant
Svåger drog adrenalin. Jag ser ju att han älskar dem – vad håller han på med?
Men jag om någon vet ju.
Han gör precis som jag gjorde. Flyttar sig och sin familj åt sidan för en väldigt rädd partner.
Stämmer i skrämmande hög grad.
Brännande avtryck
Tanken på Henne lämnar brännande fotavtryck längst de stigar de vandrar i sinnets innersta. Avtryck satta med distinkt lätthet, men med hela universums centrerade vikt. Med målmedveten självklarhet. Med de karaktärsfasta linjerna som bara Hennes fötter kan ha.
Som avspeglar hela den stora litenheten och de storheter som bor i den. Som stadfäster den vandrandes gestalt, dess linjer, glädje, smärta, blick, påfund, rastlöshet och kättja. Som med näringen ur en den ordinäraste jordmån förmår blommar ut i den mest obegripliga skönhet.
Hon fyller mig av lycka, åtrå, insikt, lugn och sprudlande bubblor av seriositet. Och en distinkt och okuvlig längtan att fylla Henne. Åter och åter.
De kom tassandes på en oupplyst stig i mörkret där de minst av allt var väntade. Men de traskade rakt in. Dess avtryck finns nu på insidan av mitt bröst. De sparkar upp förbehållens portar, släpper lös passionens tryck och ger elden dess kompromisslösa glöd.
Lösen
Så kommer vi då äntligen dit. Till upplösandet av den sista knuten. Några papper, en summa på ett konto och så var det klart. Det var vad som blev kvar. Ingenting.
Det är jag oerhört glad för. Oerhört.
"Du är dig själv igen"
Fem uppriktiga ord. Viktiga, visade det sig. Lärdomsstaden kändes inte längre tung. Och det var mer eller mindre första gången sedan ordens upphov senast siktade undertecknad.
