Apokalyps
Det rör på sig. I de stora, stora sammanhangen. Värderingarna glider fortare än vanligt. Det blir ett snabbt lopp rakt in i väggen. Och till min egen stora förvåning har jag inte någon plan för hur jag ska ta tillvara energin i förändringen. Eftersom den går ut på just det. En radikal minskning av den tvungna förändringen. Ett uppstannande. Något som alltså står i stark kontrast till vad som ligger där idag.
Föräldrar som tar sig tid för sina barn. Konsumenter som nöjer sig med vad de har. Folk som själva tänker och reflekterar när de hör något. Som målar om istället för att flytta. Som tvättar bilen för hand. Som insett att ro i själen kan inte köpas. Som tar itu med sina bekymmer utifrån den situation de befinner sig i istället för att fly.
Vilket elände det kommer att bli. Det är verkligen ett reellt hot mot strukturerna. Men det går inte att stoppa. Däremot kommer det att ta tid.
Ett slags antiapokalptisk apokalyps.
