Ett år i Viken
Nu var det ganska precis ett år sedan jag började vara här i Viken. Ett helt fantastiskt år. Det bästa i mitt liv och jag vill nog hävda - med all respekt för mina medmänniskors livsöden - att något sådant är det få förunnat att få uppleva. Skulle jag trilla död ner imorgon eller rentav lite senare ikväll så finge det vara bra med den saken. Men det har jag inga planer på att göra. Tvärtom, finns så mycket mer att leva för nu.
Men det var inte ämnet för dagen. Nej, det var ett slags recension jag tänkt mig faktiskt.
I Viken bor lite drygt 30 000 personer. En liten behändig stad alltså. Och mer eller mindre allt kretsar kring Järnet. Och de röda små bollarnas sport, förståss. Själv har jag bott i en av de större städerna, jobbat i den största samt rest omkring där det bor fruktansvärda mängder folk, så gissa om jag trodde både ett och annat om denna bruksort och dess innevånare när jag först började dyka upp här. Men nyfikenheten var större och gladast för det är jag.
Att komma hit utan att känna någon eller några kan nog vara precis hur tufft som helst. Men om man som jag har turen att kastas in av en synnerligen utåtriktad liten sambo och dessutom varandes tämligen språksam och socialt "iglig" som undertecknad ju är blir det lite roligare.
Med ett eller två undantag har jag träffat uteslutande trevliga personer sedan jag kom hit. Och då har jag inte på något sätt träffat lite folk, det rör sig nog om mellan 50 och 100 vid det här laget. För det finns något här som inte finns i de stora bikuporna. Det finns en känsla av att vad man har räcker till. Ett slags ro, tillfredsställelse. Och ur den springer en öppenhjärtighet som jag väntat mig. Alls, faktiskt.
Mindre komplicerat. Mindre skruvat. Betydligt färre här som underhåller illusionen av sig själv gentemot andra. Eftersom det ju på något sätt är dödsdömt från början. Man kan ju få reda på det mesta genom att fråga en bekant eller två, så varför låssas. Och detta med ett högre mål i livet; att tvunget ha något att kämpa för som ligger bortom vardagen som berättigande av den egna existensen tycks inte heller finnas. Det är okej att vara den man är. För vad har man att välja på. Egentligen?
Och så det som är så mycket vanligare här. Ordnat utan inbördes relevans; tatueringar, bilar som låter, betalningsanmärkningar, baslådor i bagageluckor, bredställ, riktigt unga föräldrar, glest populerade badstränder med skön sand och beasås (alltså bearnaise) på pizzan.
Och så det som det som är mindre vanligt; slips på krogen, väntetid hos frisören eller bilprovningen, snöfattiga mörka vinterdagar, påtvingande av åsikter, sitta själv och låssas ha roligt i stället för att ringa någon och höra om man ska hitta på något kul. Bilköer. Handläggningstider. Korvgubbar och sambaorkestrar på husvisningar.
Här finns också ett slags drivkraft hos politiker som inte finns i de stora orterna. De är ju tvungna att få fler att flytta hit på något sätt. I storstäderna är problemet det omvända. Åtminstone verkar det så.
Men, naturligtvis finns där baksidor också, även om jag inte haft oturen att råka dem ännu. Här saknas nog ganska många jobb. Att missbruka saker och ting är nog vanligare. Likaså att köra ihjäl sig. Hm. Kan ändå inte hjälpa att tycka som jag gör. Att leva här är att leva så mycket mera. Och att leva kan nog innebära lite mer risk. Men mer om det en annan dag, det där med att dö av uteblivet risktagande.
Vad jag förstår men inte kan begripa är att inte fler bor här. Att inte fler tagit sig hit då själva jobbandet inte per automatik måste ske på någon speciell plats. Många skulle säkert vilja flytta hit om de bara visste. Särskilt de tjänsteföretag som tvivelsutan har möjligheten.
Här köper man en gård på fyra hektar en halvmil från centrum för samma summa som en lyhörd enrummare vid Medborgarplatsen. Man är på Arlanda på 90 minuter och i Stockholm på 120. På sommaren finns snuskigt mycket sandstrand i sjöar (cykelavstånd) och ett tämligen närbeläget hav. Här finns shopping i obscena mängder för de stackare som så önskar. På vintern ligger det mängder av snö. Man kan åka skidor såväl horisontellt som vertikalt, skoter, pimpla, bygga snöhyddor, åka skrillor och ha sig tills man blir blå av frisk luft.
Våren kommer några veckor senare. Hösten och vintern är huvudsakligen vit, inte gråbrunbeigeslaskig. En kompromiss som slår det mesta norr om Paris, faktiskt.
Men säg inget till någon. Då kommer alla hit. Och då är det kört. Så knip.
Avslutningsvis en liten ordlista för turister
Bea Bearnaisesås
Dörna Kraftig uppvarvning av motor följt av snabb insättning av transmissionssystemet med gummilämning, tjutande läte och bränd doft som önskat resultat. Samt i förlängningen vätande av det motsatta könets intimplagg.
Plösa Fylla ett ämbar lite mer än vad ämbaret är ämnat för. Kan även användas i fråga om avfallshantering.
Iglig Ivrig. Idog.
Döbbdojor Vinterdäck
Crusing Sniffa gummirök i centrum
Glöp Tur, oförtjänt framgång
Plåtluder Person med automotiv urvalsgrund för ungänge av intim natur.
Underbar Kharma Lounge
Mackedonk McDonalds. Såväl själva hamburgerrestauranten som mat emanerande från nämnda inrättning.
Åhlens Tom byggnad i centrum
Hilton Kontorsbyggnad
Ost Djupa bastoner med hög energi från ljudsystem, vanligen monterat i bil. Jfr Uppländskans "Ust".
Kluva [Äv. Snökluva] Snöklump
Höggbo Högbo
Järrbo Järbo
...osv...
