Navigation i mörker
Färdas på vatten. Luften är varm, eggande. Den har former. Och doftar som en färg. Den har en våglängd. Lockande, äventyrlig men trygg. Taktfast. Ljuden från vattenmassans rörelser och från bogens skär genom dess krön ger upphov till impulser.
Där finns ytterst få fyrar eller lysande bojar. Färre än tidigare. Ingen kurs finns uttagen. Ingen belysning i vilken kompassens skalstreck går att avläsa. Vattnets rörelser i färdriktningen kan utläsas av takten i motorns dova, nästan overkliga dunkande. I övrigt går det på känsla. Inre känsla.
Något vill sondera. Avläsa. Men varför? Positionen är egentligen inte relevant. Eller, visst är den det - men bestämmelsen av densamma utgör inget som borde kunna påverka rodrets vinkel. Söker dock reflexmässigt efter något att läsa av. Att bekräfta handens och därmed rodrets rörelser.
Känner på vattnet ibland. Känner de strömningar som finns. Hur de omsluter mig. Dess temperatur, rörelser, hur en axel av liv formas utifrån den punkt där vi förenas. I rejäla dyningar sköljer energin av vattnets rörelser. Hänför. Den intensiva, kittlande turbulensen. Den dynamiska kraften i en massa som förenats och dansar med svepande friktion.
Bakom, på de varma klipporna vilar en obeskrivlig och fullkomlig passion. På stränder med sten som fuktats av dess innersta väsen, vars doft och smak inte låter sig beskrivas men som åtrås i varje enskilt ögonblick. Vars uttryck svalkats här ute på vattenytan. Men vars vibration lever vidare ombord, och vidare ut i vattnet.
Lyfter blicken mot stjärnorna. De ger en möjlighet att se hur båten påverkas av rodret och därigenom också handen. Hör nyanser i tystnaden som förändras och skådar den spegelblanka, oändligt vackra ytan där varenda liten vinkel föder våg av våg.
Det finns ingen färdplan. Det som händer det händer. Och enbart om det var menat dyker det upp en liten möjlighet att avläsa där en våg av det som inte finns nu sköljer. Där finns nu ett slags djup. Som visar att en låga, tänd där på stranden men alltid närvarande, bränner på olika sätt. Men den bränner alltid. Och det kommer ur värme. Hetta.
