Potentialskillnad
Med övergången stängd blir det synnerligen annorlunda. Och med hela momentet som just skulle till att snurra igång. Det som byggdes upp eftersom vi beskrev. Förstod. Det som skulle omsättas men som blev liggandes där, svulstigt, pulserande och tilltalande, längst ut på krönet och inte får grönt ljus att rulla utför backen.
En fördämning. Bakom vilken allt möjligt samlas upp. En intresseväckande vattenmassa med partiklar från alla möjliga håll. Men en som riskerar att dränka mig.
Jag vill knappt se åt dig. Knappt höra din röst. Än mindre känna din doft, din smak eller din beröring. Jag vill be dig att håll dig borta, men jag kan inte. För jag vill inte det. Heller. Men den åtrå och lust du väcker i mig med din blotta existens är så stark att jag bränns från insidan ut genom skinnet. Du är så gäckande nära och samtidigt kan jag inte nå in i dig.
Allt har en mening, det är min fasta övertygelse. Men det betyder inte att det blir ett dugg enklare. Detta är kämpigt. Riktigt ordentligt.
