Morsan och Farsan
[2009-07-04]
Hon satte huvudet på spiken. Hennes mamma, alltså. Hur tänker föräldrar som inte ingriper? Mina gjorde inte det. De såg men gjorde inget.
Det var en riktigt brutal mobbing och jag var helt ensam. Vi var bara 17 i klassen. 12 var killar. 11 av dem brottade ner den 12:e och gjorde saker jag inte vill beskriva. Jag gav dem aldrig hela bilden, men jag gav dem mer än tillräckligt för att agera. Men de gjorde inget. Inte förrän det kom en ny lärare som tog itu med saken. Många år senare. Många år av just det där och därefter ytterligare några med precis samma personer på ett guppande isflak i något slags vagt avgränsat vak av uppgörelse.
Vi har alla våra maror och jag har inte särskilt mycket att klaga på i det liv jag fått. Mina föräldrar har fått lida mycket för min flykt. De trodde de förlorat sin son - på allvar. De har fått lida mer än tillräckligt av det. Och jag är innerligt tacksam för att jag har fått bli den jag är. Innerligt.
Jag älskar dem bägge. Mer än jag trott. De har sina fel och brister. För vad de valde att inte se, det kan jag aldrig förlåta dem. Men allt annat.
