Viktlöshet
[2009-06-29]
Obegripligt om man försöker. Försöker låta bli. Blir viktlös. Allt flyter lätt. I sjöar, hav och den där poolen - full av underbara människor. Full av liv. Av värme, lustifikationer och lust.
Mer av allt jag någonsin drömt om. Här, precis här. Mer än jag någonsin trodde.
Allt jag behövde göra var att vara rejält och fullständigt oförlåtligt otrogen. För att finna Henne. Och livet med Henne. All den lust och harmoni som plötsligt uppenbarade sig. Så mycket jag hade i mig som nu lever. En hel del som jag faktiskt inte trodde fanns där.
En värld som är så oerhört olik den jag såg för bara ett futtigt år sedan. Ingenting är sig likt. Allt är fullkomligt. Fullkomligt fullkomligt, faktiskt.
Precis här, på uteplatsen där jag nu sitter, och som jag själv byggt, älskade vi i natt. Igen. Här kan man prata med hästarna och det lilla fölet. Min traktor. Min alldeles egen rostiga, bedrövligt fula traktor, står här på gården. I natt mådde Den Lille illa. I morse sov han i mina armar framför Jetix. Jag har fått tillbaka ett par underbara föräldrar. Som jag faktiskt älskar bägge två, till min egen förvåning och djupa tillfredsställelse. En syster också, för den delen.
Ett liv fullt av kärlek. Min egen, dessutom. Enastående underbart.
