Vinklar och ljus
I natt fyllde jag henne. Liksom hon fyllde mig. Köttsligt, men även själsligt. Till bredden och vidare till utvidgande av alltet. Sprunget ur det som inte fick finnas till fullbordande av en obegripligt vacker verklighet.
Efteråt, i den magiska kombinationen av nordiskt nattljus och värmeljuset - de linjer och vinklar, de ytor och böjar som utgör hennes form. Jag trodde att jag hade sett dess absoluta skönhet.
Men det hade jag inte. Det vackraste är ännu vackrare.
Det vackraste är allt denna varelse förkroppsligar. Det hon ser ut att vara. Det hon är. Och vad det innebär.
Älskar. Förbehållslöst och fullkomligt.
Kommentarer
Trackback
