Inget. Avtryck.
En anspråkslös och tyst balans.
I frost och kyla ett slags sans.
Jag lever med i vad som sker.
Och saknar Den Lille allt mer och mer.
Jag ser förändringar i världen.
Men inget här i egna härden.
Jag får just inte mycket gjort.
Men detta är nog ganska stort.
Och ändå känns det som det ämnar
Att bli sådant som avtryck lämnar.
Kommentarer
Trackback
