Dröm om fåglar
Det var länge sedan jag drömde den nu. Den där drömmen som tidigare kom med jämna mellanrum. Den enda som någonsin väckt mig i det där förskräckta tillståndet.
En lång tankebana påminde mig om den idag. Riktigt, riktigt lång. Men dess beskrivande får vänta alternativt utebli.
En liten undertecknad. I skolan. Var klassens slagpåse. Blev sällan arg. Väldigt sällan. Varannan månad, kanske. Men då blev jag fullkomligt skogstokig. ”Nille farlig”, kallade de fenomenet för.
Jag skrek och sprang, försökte slå de andra men ganska förgäves. De var 17 stycken. Istället brukade de fånga in mig. Dra med mig in under den staty föreställande tre fåglar som fanns på gräsmattan mellan skolgården och fotbollsplanen. Några gånger klädde de av mig där. Någon gång kissade jag på mig. Och på dem.
Drömmen har försvunnit, tagit semester eller vad det nu kan vara. En hågkomst av den var allt för denna gång. Jag är tacksam för detta mönsterbyte. Ett i ett större, anar jag. Den glada killens tribut.
En liten N, paralyserad av rädsla för allt möjligt och rekursivt hämmad i en liten byskola. Roligare kan man ha det.
Och alltsedan dess har jag haft det också. Via mer eller mindre raka omvägar. Eller krokiga raksträckor kanske passar bättre.
Livet är underbart. Och utan fåglarna hade det nog inte blivit så underbart trotsallt. Nu verkar de fått vingar och det är en hisnande känsla.
