Signifikant förändring
En signifikant förändring har inträtt. Omärkligt, som alla verkligt stora förändringar.
Och den spränger vallar, fastän jag sedan länge varit övertygad om att inga fler vallar fanns att spränga.
Bortom det febrila, det intensiva, glödande, passionerade. Bortom attraktion, lidelse, åtrå och spiraler av begärstillfredsställelsebegär. Bortom euforisk lycka, fullkomlighet, djup samhörighet, förståelse och trygghet. Bortom skutt, sång, skratt och spex. Bortom insikter om livet och lusten. Bortom djup överensstämmelse, symfoni i själva besjälandet.
Där bortom finns något mer. Något som närmast känns resolut. Absolut. Och ändå kittlande. Det borde vara en paradox men är det inte. Definitivt tvärtom. Det handlar inte om en vilja, för det är inte valt. Det bara är. Kanske är det en insikt. Må vara hur det vill.
Det är ett lugn och en upphetsning i samma känsla. Det är berusande och sugande i sin passion och djupa, eldiga åtrå samtidigt som det är avslappnat, tryggt och synnerligen närvarde utan att ord, beröring eller ord ens antyder dess existens.
Det bara är. Bortom fullkomligt. Bortom euforiskt. Bortom begriplighet.
En dimension av kärlek jag inte trodde kunde finnas. Jag är uppriktigt förvånad. Och ordet lycklig är sedan länge otillräckligt.
